MÅNEN

Moon formation

För ungefär 4 miljarder år sedan kolliderade den unga Jorden med en annan himlakropp av Merkurius eller Mars storlek. Kollisionen var våldsam. En del av Jordens mantel slets bort och bakades in i nykomlingen som genom den större Jordens gravitationskraft kom att stanna kvar i Jordens närhet – Månen hade kommit till Jorden.

Sammanstötningen fick de båda himlakropparna att bli helt igenom glödande vilket medförde att deras innehåll av tunga grundämnen som järn sjönk ner i deras inre. Före kollisionen hade Jorden en avsevärt högre rotationshastighet än vad den har i dag. Dygnet var bara en tredjedel av dagens.

Under årmiljonernas gång svalnade de båda himlakropparna i den kosmiska kölden som var och är 270 minusgrader. De starka gravitationskrafterna mellan de båda kom att bromsa deras rotation. Den större Jorden kom med tiden att stanna Månens rotation helt och Månen kom att minska Jordens rotation avsevärt.

Jorden och Månen av i dag.

Men i Jordens glödande och flytande inre fortsatte den tunga kärnan av järn att rotera i den ursprungliga hastigheten. Denna skillnad i rotationshastighet mellan Jordens inre och yttre delar skapar det magnetfält som omger Jorden och som skyddar oss från Solens kortvågiga strålning och den starka partikelvind/solvind som hela tiden strömmar mot Jorden med hög hastighet.

Utan denna kosmiska kollision mellan de två himlakropparna som bromsade Jordens snabba rotation, skapade magnetfältet, fick jordaxeln att luta och som stabiliserade Jorden i sin bana runt Solen hade högre stående liv på Jorden aldrig kunnat uppstå. Jorden hade varit som planeten Mars är i dag – en kraftigt vinglande planet, rostbrun av oxiderat järn och atmosfären förintad av solvinden.

kontakt@visolensbarn.se

Startsidan


This is a free Wordpress template provided by Mathew Browne | Web Design | SEO