JORDEN
är vårt enda och gemensamma hem i universums svarta och kalla väldighet. (Bilden visar den solbelysta delen av Jorden sedd från Månen). Temperaturen i det kosmiska mörkret som omger Jorden och som Jorden med en fart av 3 mil per sekund färdas fram med i sin bana runt Solen är konstant 270 minusgrader.
Ett blott några kilometer högt luftlager ovanför våra huvuden skyddar oss från den kosmiska kölden. Några mil under våra fötter blir berget glödande och temperaturen stiger till över den som råder på Solens yta. Jordens centrum är beläget något mer än 600 mil under oss.
Jorden svävar fritt i den kosmiska väldigheten. Det finns inget över, inget under, inget till höger, inget till vänster som håller den på plats. Det är Solens väldiga dragningskraft och Jordens hastighet i sin omloppsbana som balanserar varandra. Minskade hastigheten skulle vi dras in mot Solen och förintas vilket inte skulle märkas på den väldiga Solens yta.
Det enda vi märker av Jordens snabba och farofyllda färd runt Solen är att årstiderna växlar och att natthimmelen då och då lyses upp av “stjärnfall”, små partiklar från de kosmiska vidderna som kommer i vår väg och som brinner upp genom friktionen mot Jordens atmosfär.
Då och då kolliderar Jorden med större föremål av is/grus, sten eller metall. Vid flera tillfällen tidigare har Jorden träffats av sådana rymdens “bomber” som genom sin katastrofala verkan nästan förintat livet på Jorden. Frågan är inte OM detta kommer att hända igen utan NÄR. Den 15 augusti 2008 passerade ett klippblock med en diameter av 1.8 kilometer mycket nära Jorden.
